Nyhet 9 december 2015


Risk att delningsekonomin leder till otrygga anställningar


Digitaliseringen och delningsekonomin leder till nya möjligheter. Dessa möjligheter bör tas tillvara, men inte på bekostnad av välfärden eller enskilda individer, eller att konkurrensen mellan olika företag snedvrids, skriver Claudio Skubla, Svenska taxiförbundet.


Publicerat på DN Debatt den 9 december 2015:

På svenska taxiförbundet är vi glada över att skattefrågan tas upp i artikeln "Skatteavdrag sätter fart på framtidens delningstjänster" på DN Debatt (8/12). Frågan om hur företag inom den nya delningsekonomin ska bidra till den gemensamma välfärden är angelägen. Delningsekonomi är dock ett knepigt begrepp som används för att beskriva mycket. För att kunna diskutera lagförslag för delningsekonomin krävs det en diskussion om vad begreppet egentligen betyder:

1. En sorts delningsekonomi handlar om utlåning eller uthyrning av saker. Det kan handla om bilpooler eller uthyrning av skruvdragare eller kläder för att ta två exempel från debattartikeln.

2. En annan sorts delningsekonomi handlar om uthyrning av saker i kombination med en tjänst. Baghitch är ett bra exempel på detta. Utföraren av denna tjänst hyr dels ut sin bil, men de hyr också ut sig själva som chaufförer.

3. En tredje kategori av företag erbjuder bara tjänster, men kallar sig ändå för företag inom delningsekonomin. I dessa fall kan det vara svårt att se vad det är som egentligen delas, och vad som skiljer "delningen" ifrån ett riktigt jobb. Särskilt när personer försörjer sig på att "dela" sin arbetskraft.

Vi uppskattar att författarna försöker hitta en väg framåt kring hur delningsekonomin ska fungera i välfärdsstaten, genom att lansera idén om ett delningsavdrag. Samtidigt blir det, på grund av den stora variation som existerar inom delningsekonomin, svårt att hitta enkla lösningar som passar alla bolag. Det blir också svårt att jämföra ett potentiellt delningsavdrag med exempelvis schablonavdraget för att hyra ut en bostadsrätt i andrahand. Ofta innebär ju delningsekonomin inte en uthyrning av en fysisk resurs, utan en tjänst som utförs av en arbetstagare: En person vars alternativ är en vanlig anställning med lön, sociala avgifter och bidrag till välfärden i form av skatt.

Om man skulle införa ett delningsavdrag på det sätt som artikelförfattarna föreslår krävs också en tydlig gränsdragning. Bör vilket jobb som helst där man kan motivera en kollektiv vinning eller en effektiv resurshantering verkligen ses som ett jobb inom delningsekonomin? I sådana fall skulle ett delningsavdrag innebära ett generellt avdrag för en mycket stor del av Sveriges löntagare, vilket skulle innebära betydande intäktsbortfall för det offentliga.

Ibland kan man få intrycket att "delningsekonomi" i själva verket handlar om att arbetskraft organiseras med hjälp av appar, och att de som jobbar för delningsekonomiföretagen är kontraktspartners snarare än anställda. Detta har i sig dock inte så mycket med delning att göra, utan handlar snarare om ett sätt att organisera arbetskraft som har funnits mycket länge. Förespråkarna av detta system hävdar att det leder till frihet och flexibilitet, medan motståndarna hävdar att det leder till otrygga anställningar och att ansvar flyttas från arbetsgivare till arbetstagare.

Att författarna dessutom skriver att det "finns skäl att se över regelkrånglet även för den som anlitar, här skulle man till exempel kunna slopa arbetsgivaravgiften", visar ytterligare att vi här diskuterar något som kan förändra arbetsmarknaden och välfärdssamhället på ett ganska radikalt sätt. Enligt sajten Ekonomifakta innebär arbetsgivaravgifter en intäkt på över 470 miljarder per år, vilket är över en fjärdedel av de totala skatteintäkterna på ca 1640 miljarder.

Tveklöst innebär digitaliseringen och delningsekonomin nya möjligheter. Dessa möjligheter bör tas tillvara, men inte på bekostnad av välfärden eller enskilda individer, eller att konkurrensen mellan olika företag snedvrids.





<< Tillbaka